SKYDDSSTRUKTIONER STOR TÄLTBAS
Basintroduktionen
1. Metod för basfästning:
För tält med liten spännvidd, allmänna konstruktionsförhållanden och användning på medellång och lång sikt rekommenderas det att fästa basen med expansionsbultar eller kemiska bultar. Vi kräver att betongskiktets tjocklek vid fundamentet inte ska vara mindre än 200 mm, betongens hållfasthetsgrad inte ska vara mindre än C25, och betongens härdningstid ska uppfylla kraven i konstruktionsspecifikationen, och att avståndet mellan expansionsbultarna vid basen och kanten av betongfundamentet ska vara mer än 200 mm, och den horisontella skillnaden mellan basplanet ska inte vara mer än 30 mm.
För tält med stort spann eller stora konstruktionsförhållanden och semipermanent användning rekommenderar vi användning av förinbäddade skruvar eller installation av ett separat fundament för att fixera basen. Kontakta oss innan grundkonstruktionen påbörjas och tillhandahåll en geologisk undersökningsrapport från byggarbetsplatsen för att underlätta tillhandahållandet av noggranna grunddesign- och konstruktionsritningar.
När byggarbetsplatsen är grus- eller jordmark, och tältet endast används för tillfälliga ändamål som utställningar och så vidare, kan lösningen med stållödning användas, men de arbetsförhållanden som kan uppstå under användning av platsen bör beaktas fullt ut, och djupet av stållödförankringen bör beräknas och verifieras, och stållödningens längd bör inte vara mindre än 800 mm, och stållödningens diameter bör inte vara mindre än 25 mm.
När byggarbetsplatsen inte är lämplig för att förstöra befintlig mark rekommenderas det att fixera basen med hjälp av kompressionsvikt. Vårt företag har en stödjande design med lastbärande skivor för ditt val. För anslutningen mellan den lastbärande skivan och tältbasens bottenplatta placeras kompressionsviktmaterialet på den lastbärande skivan enligt de angivna kraven för att säkerställa att det finns tillräcklig friktion med marken och att det inte finns någon sidoglidning.
2. Anslutningsmetod för basen
Basens roll är att ge stöd och stabilitet för att bibehålla den övergripande strukturen av det fria spannet. Utformningen och storleken på basen bör bestämmas utifrån spannets storlek och användning för att säkerställa att det fria spannet kan motstå vind och andra naturliga faktorer för att undvika tippning eller skador. Samtidigt ger den fria spannet också bättre stabilitet och förhindrar att det fria spannet svajar eller förskjuts under användning. Därför är den fria spannets bas en nyckelkomponent för att säkerställa en säker och stabil användning av det fria spannet.
Det finns vanligtvis tre typer av basförbindningar för profilstrukturer gjorda av aluminiumlegeringar:
a. Instickskoppling: Denna metod innebär att ramens komponenter utformas så att de bäddas in i varandras former och sedan sammanfogas genom att de sätts i och fästs. Denna typ av koppling är vanligtvis enkel att skapa, har en okomplicerad struktur och är lämplig för lätt eller tillfällig konstruktion.
b. Bultförbindning: Med hjälp av bultar och muttrar sammanfogas olika ramkomponenter ordentligt med bultförbindningar. Eftersom de är flexibla och avtagbara är den här typen av förbindning enkel att modifiera och demontera efter behov.
c. Flertrådiga förbindningar: Dessa skarvar skapas genom att sammanfoga de många ramkomponenterna till en enda, stark enhet. Svetsade förbindningar är idealiska för applikationer som kräver hög lastbärande kapacitet och strukturell stabilitet på grund av deras exceptionella styrka och långa livslängd.
Valet av dessa anslutningsmetoder beror på faktorer som användningen av det fria spannet, dess förväntade livslängd, strukturella krav och budget. I den faktiska tillämpningen väljs den lämpligaste anslutningsmetoden utifrån den specifika situationen för att säkerställa det fria spannets strukturella stabilitet och säkerhet.